75 km/t högsta hastighet
för framtidens personbil

Om vi över huvud taget ska kunna tänka oss privat biltransport i framtiden bör familjebilens förbrukning komma ner till 0,2 liter per mil. Om detta ska vara möjligt blir den högsta marschhastigheten omkring 75 km/t.

En bils effektbehov bestäms främst av luftmotståndet. Ett exempel kan vara att luftmotståndet drar 80 % av den tillgängliga effekten vid 75 km/t. Resterande 20 % är då friktionsförluster i kraftöverföring samt däckens rullningsmotstånd.
   Vilken effekt krävs för att driva en familjebil. När Citroën 2 CV presenterades år 1948 hade den 9 hk. Den transporterade på ett utmärkt sätt fyra vuxna med bagage och kördes nästan alltid med gasen i botten, vilket blev ca 70 km/t. Efter några år ökades effekten till 13 hk, topp- och marschfart blev då 75 km/t.
    Citroën 2 CV kom under många år att bestämma trafikrytmen i Frankrike. Den som levde i Paris på 50-talet minns lillcittrornas rusning nedför Champs Elysees mot Place de la Concorde – i 70 km/t.
    I Tyskland skaffade efter kriget de minst bemedlade sig bilens rörlighet med hjälp av Lloyd LP 400 – ”Flüchtlingmercedes”. Också den hade till en början 9 hk, också där höjdes effekten till 13 hk. Den var aerodynamiskt bättre utformad en lillcittran och slog denna i toppfart med någon km/t.
    Till den standarden måste vi tillbaka om man ska skapa en familjebil som klarar individuell familjetransport med förbrukningen 0,2 liter dieselolja per mil. Koldioxidutsläppet blir då 55 g/km..
    Med bättre aerodynamisk utformning och lågfriktionsdäck bör det räcka med 10 hk motoreffekt för att nå den fart Citroën 2 CV klarade med 13 hk. Bränsleförbrukningen måste dock ned till en tredjedel av lillcittrans. Teoretiskt är detta fullt möjligt. Lösningen ligger i en elektrisk kraftöverföring, ett batteri och en liten högeffektiv motor som med konstant varvtal och vridmoment driver ett laddningselverk. Verkningsgraden hos en elektrisk kraftöverföring enligt senaste teknik ligger kring 80 %, vilket är samma siffra som nås med mekanisk kraftöverföring.
    Anta att grundenergin kommer från ett laddringsaggregat med 7,5 kW effekt som har en bränsleförbrukning på 200 g/kWh. Vi får då en specifik bränsleförbrukning på 1,5 kg/h, vilket vid 75 km/t medför en förbrukning på 0,2 km/t.
    Kalkylen ovan bygger på en verkningsgrad kring 40 % i laddringsaggregatet. Med ny motorteknik, t ex vevaxelfri motor eller turbin, kan man kanske komma längre.
    Ett batteri i drivlinan innebär möjlighet till energiåtermatning i nedförslut och bromsning samt en möjlighet att ta ut extra kraft i uppförslut och vid omkörning. Men så länge som verkningsgraden inte kan höjas väsentligt i laddningsaggregatet får man, med utgångspunkten 0,2 l/mil, nöja sig med en lätt bil som har en högsta marsch- och toppfart kring 75 km/t.
    Bilen måste dessutom vara mycket lätt för att kalkylen ska hålla. Det var också både Citroën 2 CV och Lloyd 400. Båda vägde under 600 kg. Franska Dyna Panhard X från början av 50-talet var byggd helt i aluminium och vägde, fullt fyrsitsig, inte mer än 500 kg. Skyddet för passagerarna i framtidsbilen blir säkerligen sämre än i dagens bilar. Men detta torde mer än väl kompenseras av den lägre hastigheten.
    Ska bränsleförbrukningen ned till 0,2 liter per mil är det liten och långsam bil som gäller. Det är naturlagarna i form av luftmotstånd som bestämmer, det går helt enkelt inte att komma runt. Marginella förbättringar, men inte mer, kan nås i fråga om laddningsaggregatets verkningsgrad eller den aerodynamiska utformningen hos fordonet.

Massbilismens enda chans
    Den personliga rörlighet bilen ger är kanske den del i den moderna levnadsstandarden vi har svårast att avstå från i en framtid, präglad av energibrist. Den supersnåla bilen blir den enda möjligheten att behålla något av massbilismen. Som tröst kan man kanske citera en rad ur instruktionsboken för Lloyd LP 400, årgång 1954. ”Betänk dock att 75 – 80 km/t är en hög hastighet.”

John Murray
2008-07-18


Citroën 2 CV – modell för framtiden? (bild från Citroën)

Kommentera!