Slakten på den heliga kon

Kon som ger oss kött är ett av de verkligt stora klimatproblemen. Så kan budskapet från många klimatdebattörer tolkas.
    Många pekar ut boskapsskötseln som en stor klimatfara, vilket den är, i synnerhet med den globala tillväxt denna näring för närvarande har. Debatten är viktig för att vidga det svenska synsättet på hur vi motverkar det mycket allvarliga klimathotet. Vi gör stora satsningar på alternativa bilbränslen, på transportteknik och på järnvägsinfrastruktur. Satsningar som i det globala perspektivet knappast har någon klimatpåverkan alls.
    Skrämmande är att de ledande svenska politikerna i olika sammanhang visar stor okunskap inom ett område som innebär det största hotet mänskligheten någonsin haft. Enda undantag: Anders Wijkman.
    Medan vi i Sverige gynnar stora etanolbilar som belastar klimatet mer än små sydeuropeiska eller asiatiska dieselbilar talar vi knappast något om det stora problemet. Mycket lite talas om att över hälften av alla koldioxidutsläpp kommer från fasta förbränningsanläggningar, varav energisektorn svarar för den allra största delen. Vi talar inte om att 80 % av all europeisk existerande och, vilket är värre, planerad elproduktion drivs med kol, olja eller naturgas.
    Förluster i kraftverken och kraftöverföringen gör därmed euro-peisk el till det allra klimatsmutsigaste alternativet. Det är faktiskt klimatmässigt bättre att värma sin villa med olja än med värme-pump i detta perspektiv. 

Två måttstockar för el
    I den svenska debatten har vi två måttstockar när det gäller elkraftens klimatskada. Den ena gäller järnväg. Där är strömmen ren. Den andra gäller direktelvärme i hus. Där är den smutsig.
    Den nordiska kraftindustrin producerar mycket ren el. Men den är inte isolerad från kontinenten. Elmarknaden är europeisk. När vi tänder en glödlampa belastas det europeiska smutsiga nätet med ytterligare några watt. Om järnvägen köper grön el blir resten av elmarknaden något smut-sigare.
    Om el är smutsig har järnvägen inga fördelar klimatmässigt utan bara kvantitetsmässigt. Man vinner energiåtgång per passagerarkilometer eller per tonkilometer gods om man kan transportera mycket samtidigt. Ska bara fyra personer transporteras är en bränslesnål bil det mest ekono-miska och miljövänliga alternativ som finns. Bara cykel och apostla-hästarna kan konkurrera. Elbilen har bara den egenskapen att den flytta miljöbelastningen till annan ort.
    Transportsektorn är den näst största koldioxidproducenten globalt med ca en fjärdedel av alla utsläpp. Viss dubbelräkning får man lätt genom att transporter ingår i alla verksamhetsområden. Men när det gäller tillverk-ning, såväl av råvaror som av industriprodukter, är i allmänhet transporterna en liten utsläppsfaktor i förhållande till produktionen. Det blir ingen större skillnad i totala utsläpp, mellan köttbiten från Argentina och den från Käv-linge i den lokala livsmedelsbutiken.
    Men hur ska en konsument då kunna orientera sig i bruset av infor-mation kring klimatfarorna och vardagsvanorna. 

Ska vi sluta äta kött?
    Låt oss återvända till den metanrapande kon. År den en klimatbov, ska vi sluta äta kött?
    Det finns ingen anledning att misstro FAOs rapport om köttproduk-tionens klimateffekter. Problemet är att den är hårt koncentrerad till husdjur och särskilt idisslande djur. Men kan man bara ta bort dem från naturen?
   Kanske inte. Kreatur är delar av ett större system. Vill vi ha hållbar krav-odling bör helst gräsvall införas i kretsloppet. Och då behöver vi gräsätare för att kunna producera föda av gräset.
    Man ska också vara medveten om att all biologisk aktivitet orsakar metanutsläpp. Det gäller växande och multnande växter likaväl som alla djur och människor.
    Om man tar bort boskapen från markerna behövs gödsel från annat håll? Handelsgödsel som kräver alltmer svårtillgänglig energi vid tillverkningen? Eller kanske mänskligt slam.
    FAO-rapporten har varit känd i två års tid. Men vad vi ännu inte har studerat i tillräcklig utsträckning är vad som händer om vi tar bort idiss-larna från de kretslopp de befinner sig i.
   Vi har heller inte närmare studerat vad vi kan göra för att minska metanutsläppen i boskapsskötseln. Foderstatsändringar kan göra något. Installning med metangasrening i ventilationen kan kanske göras. Metan i gödsel kan tas till vara som biogas. Och problemen med att köpa soja från regnskogsländer kan kanske lösas genom att utesluta soja från fodret.
    Som vanligt gäller det att inte agera alltför snabbt. Det är lätt hänt att man skapar nya problem genom att lösa ett. Men att minska köttkonsumtionen skadar inte någon. Ett mål skulle kunna vara frångå dagens vana att äta kött eller köttprodukter praktiskt taget dagligen och att återgå till 50-talets standard när det gäller köttets andel i kosthållet. Och att på olika sätt minska köttproduktionens klimateffekter genom att ta hand om så mycket metan och lustgas från gödsel och stallar som ekonomin och tekniken tillåtet.
    I det stora hela ska vi inte stirra oss blinda på rapande kor. Inte heller på miljöbilar. Men så mycket är helt tydligt att vi är tvingade spara energi, så mycket vi kan på alla fält. Plus på konsumtion av industrivaror, transporter och vissa livsmedel.

 John Murray

Kommentera!