Avfärda klimatproblemet?

 

”Följ inte IPCCs rekommendationer.” Med de orden inleder professor emeritus Nils-Gösta Vannerberg ett känsloladdat debattinlägg i klimatfrågan i Kristianstadsbladet.  Därmed ger han rent samvete åt dem som vill fortsätta svepa runt i skärgårdarna i 40-knopsbåten med en bränsleförbrukning av 50 liter per nöjestimme.

    Nils-Gösta Vannerberg är en välmeriterad före detta professor i kemi och uppmärksammad samhällsdebattör. Det finns goda skäl att noga lyssna på vad han säger.

    Vannerberg konstaterar att vi befinner oss i en period där jordens temperatur gradvis höjts under en period av 100 år. Han accepterar också att växthuseffekten finns, d v s att en större halt av koldioxid i atmosfären medför en temperaturhöjning. Men han anser IPCCs beräkningar överdrivna när det gäller effekten av koldioxidökningen. Han pekar på att man kommer att nå balans för varje utsläppsnivå där havens absorptionsförmåga är viktigast i den andra vågskålen.

    Vannerberg är också osäker på om det är mänskliga åtgärder som ligger bakom temperaturhöjningen. Allmänt accepterat är att höga koldioxidhalter i atmosfären vid tidigare globala temperaturhöjningar har varit en effekt av temperaturhöjningen och inte en orsak till den. Så den fråga IPCC har sökt svar på är om den motsatta effekten föreligger – d v s att höga halter växthusgaser (som orsakas av mänsklig aktivitet) i atmosfären också kan sätta igång en temperaturhöjningsprocess av en sådan storlek att jorden till stora delar riskerar att bli obeboelig. I dag är de flesta klimatforskare beredda att svara ja på en frågan.

    Hur ska vi då agera i den osäkerhet som trots allt föreligger. Om IPCC har rätt och vi inte gör något åt klimatproblemet står vi inför en enorm katastrof. Bara misstanken att IPCC kan ha rätt medför att vi måste all vår kraft för att så långt som möjligt bryta utvecklingen mot allt högre globala temperaturer. Och även den som är övertygad om att IPCC har fel har anledning att tänka över hur vi i den industrialiserade världen hanterar jordens resurser.

    De fossila bränslena – kol, olja och naturgas – är ändliga resurser. För varje kW fossil energi vi förbrukar minskar vi kommande generationers möjlighet att utvinna den ojämförligt billigaste energiformen med lika mycket. Detta är något man diskuterat i decennier, samtidigt som man varje år ökat utvinningen av dessa resurser. Det borde vara självklart för de flesta att detta är en väg vi inte kan gå i all framtid.

    Också om vi skulle dela Vannerbergs optimism beträffande klimatfrågan är det alldeles uppenbart att vi måste hushålla med jordens resurser. Kanske genom att bara använda petroleum där det är svårast att ersätta den – d v s till produktion av plast, smörjmedel och kanske till fordonsbränsle. Och genom att hushålla maximalt med energin också inom dessa områden.

    Fossila bränslen ersätts effektivast i fasta förbränningsanläggningar, d v s vid uppvärmning och elproduktion samt i vissa industriella processer. Det är där vi måste sätta in kraften för att få snabba resultat när det gäller växthusgaserna.

    Med en växande befolkning som beroende på klimatförändringar ska leva på minskande jordbruksarealer får vi också stora problem om vi inte kan effektivisera utnyttjandet av varje hektar jordbruksmark. Dessutom måste slöseri undvikas.

    Vi måste acceptera minskningar i vår konsumtion, både av industriprodukter, livsmedel och energi.

    Det är inte Vannerbergs avsikt. Men han gör stor skada genom att han faktiskt ger tröst åt 40-knopsbåtens ägare.

 

 John Murray